Till vardags jobbar hon som processoperatör vid Thomas Betongs fabrik i Hallsberg. När det är mycket som ska blandas ut i Katrineholm, brukar hon åka dit och assistera. Vid det oväntade och plötsliga besöket visade hon Johan hur man blandar betong och berättade om vilka produkter som behövs för att det ska bli betong samt vilka redskap som används. När det sedan kom till betongbilen lämnade hon över informationsansvaret till chaufförerna Lasse Lindström, Mikael Axelsson och Jonas Nyman som var där.
– Johan var verkligen intresserad och nyfiken både på betongen och betongbilarna. För oss som jobbar är ju allting självklart, men när en utomstående person kommer in och ställer frågor får man tänka till lite extra, säger Angelica Gustafsson, anställd sedan åtta år vid Thomas Betong med sammanlagt 15 års erfarenhet inom betongbranschen.
Hon fick sedan faktagranska Johans texter och illustrationerna av Filippa Widlund.
– Jag fick bli en stödperson för dem när boken togs fram och det var så roligt. Dessutom fick jag frågan om jag ville ha en karaktär i boken som ett tack för hjälpen. Och det ville jag. Inte varje dag man får en sådan förfrågan, summerar Angelica och ler.
Första boken 2016
Bojan och betongbilen kom ut i januari 2023. Lagom när en bok har släppts har tankarna och funderingarna på nästa bok redan startat. Vid det här laget har det blivit ett 20-tal titlar inklusive pek- och pixiböcker för duon Johan Anderblad och Filippa Widlund. Den första boken var Bojan och brandbilen 2016. Målgruppen är barn 3–10 år.
Böckerna är uppbyggda efter liknande mönster: Mamma bor tillsammans med sonen Bojan. Där finns också katten Tussan som ställer till det ibland. När Bojan leker händer alltid någonting som gör att mamma kommer fram och förklarar hur saker och ting hänger ihop. Det är alltid något djur med som behöver räddas i varje bok. Och i varje bok figurerar ett fordon.
I Bojan och betongbilen bygger Bojan ett hus av lego på ryamattan. Katten kommer fram och så rasar allting. Mamma rycker ut:
– Du får bygga ett nytt. Det är svårt att bygga på mattan eftersom den är så mjuk. Ta bort den och bygg sen en ordentlig grund som huset kan stå på, säger mamma.
– En grund? frågar Bojan.
– Ja, botten på ett hus kallas så, säger mamma och så hjälper hon Bojan att göra en platta av modell-lera som huset kan stå på. Det blir stadigt och bra.
– Är det modell-lera i botten på ett riktigt hus också, frågar Bojan.
– Ja, det kan man säga. Men det kallas betong.
– Det måste gå åt mycket betong till ett riktigt hus, fortsätter Bojan.
– Ja, det finns särskilda lastbilar som bara kör betong till husbyggen, svarar mamma.
– Hur vet du det?
– Jag har kört en sådan lastbil. En betongbil, svarar mamma.
– Har du? Berätta, säger Bojan ivrigt och så rullar storyn i gång.
Hur började alltsammans, Johan?
– Jag spelade tennis med en förläggare på vårt blivande förlag. Han nämnde att de behövde barnböcker om fordon och deras funktion. Plötsligt ställde han en fråga: Johan, du som varit programledare på Bolibompa i mer än 20 år skulle väl kunna börja skriva för oss?
– Ja, vad skulle jag säga? Det var ju långt ifrån samma sak som att vara programledare. Men jag gick all in och svarade: Klart jag kan göra det! Det fick bära eller brista. Och det bar, säger Johan.
– Då var ju min bit klar, så att säga. Men vem skulle illustrera? Där kom bokförläggaren med tipset Filippa Widlund och på den vägen är det, fortsätter han.
Har du något särskilt perspektiv när du illustrerar, Filippa?
–Jag försöker alltid se fordonen från barnets perspektiv och därefter fyller jag på med detaljerna. Fordonen ger jag mjuka former, snudd på mänskligt utseende ibland.
Är det inte risk att fordonen tar slut, Johan?
– Knappast. De räcker hur länge som helst. Jag gjorde faktiskt en serie för SVT som handlade om sammanlagt 21 fordon, dit har vi kvar en bit. Däremot är jag lite mer bekymrad över tillgången på lämpliga djur i sammanhanget. Det är ju alltid ett djur som räddas ur en besvärlig situation i varje bok, konstaterar Johan.
Hur kom det sig att du hamnade på betongfabriken i Katrineholm?
– Min uppfattning är att vägen blir längre för faktainhämtning via en organisation. Det är roligare att gå rakt in och fabriken låg bra till på vägen till vårt lantställe i Sörmland. De var lite nyfikna på mig när jag kom till fabriken och blev sedan väldigt intresserade. Jag for runt där, in till Angelica och ut till killarna i bilarna. När jag dokumenterar gör jag det ordentligt med både stillbildskamera och filmkamera. Bildmaterialet är ju också en förutsättning så att Filippa kan göra ett bra jobb och inte sätter en spak upp och ned så allting blir fel, säger han.
Hur lång tid tar det att göra en bok från ax till limpa, Filippa?
– Ungefär lika länge som att vänta barn, cirka 9 månader. Jag får manus efter påsk. Sedan rullar det på. Först görs omslaget till kommande bokkatalog och sedan fyller vi boken med skisser och texter, allteftersom sker korrekturläsning och nya idéer växer fram. Slutligen går den till tryck i november. När en bok är släppt är vi redan på gång med nästa, förklarar Filippa.
Båda två lovordar varandra för ett prestigelöst och ödmjukt samarbete. De konstaterar också att både tjejer och killar är intresserade av fordon.
I en del böcker har de samarbetat med ideella föreningar som Svenska Bergteknikföreningen liksom Svenska Geotekniska Föreningen.
– Maskinförare över lag är en bristvara. Därför vill vi vara med och sprida kunskap om vad ett sådant jobb innebär. Alla kan inte bli programledare eller influencers, säger Johan med glimten i ögat.
Får ni mycket feedback på böckerna?
Filippa funderar en stund och så börjar hon berätta om reaktionen från ett föräldrapar efter att de läst pixiboken Bojan jagar en fartdåre gång på gång för sin son som hade talsvårigheter.
– Det första ordet som kom över hans läppar var fartdåre. De blev så lyckliga över detta och ville berätta om det för oss. Det berörda oss verkligen på djupet, säger Filippa med eftertryck. Duon vilar inte på hanen, det är ingen rast och ingen ro. Just nu pågår arbetet för fullt med nästa bok: Bojan och bärgningsbilen. Det är bara att vänta och se vad som händer där.
Skrivet av Agne Hörnestig
