Vi var ett härligt gäng med stor erfarenhet, och i viss mån dristighet, som hoppade från trampolinen!
INGVAR BÖRTEMARK, DÅVARANDE VD för AB SYDSTEN
Då var han vd för AB Sydsten med säte i Malmö, som tillverkar och levererar fabriksbetong samt krossprodukter främst som ballast för betong och asfalt. Av en händelse började det vid den tidpunkten bli aktuellt att bygga Öresundsbron, som kom att ägas gemensamt av svenska och danska staten.
Bygget var komplext och utmanande redan innan start. Förbindelsen utgörs av en nästan åtta kilometer lång brodel med tillfarter, varav drygt fem kilometer ligger på svensk sida. Den drygt kilometerlånga snedkabelbron bärs upp av pyloner om 203,5 meters höjd.
Konstgjord ö
På den danska sidan var det omöjligt ur säkerhetssynpunkt att fortsätta ända fram med brobygget och de 203,5 meter höga pylonerna in på danska sidan där anslutning skulle ske i närheten av flygplatsen Kastrup. Ett alternativ växte fram som resulterade i den konstgjorda ön Pepparholm där bron övergår i tunnel under vattnet. Ön är fyra kilometer lång och en kilometer bred.
– Våren 1995 annonserade ett holländskt företag, specialiserat på konstgjorda öar, om anbud på krossad sten för att bygga ön och man vände sig i första hand till svenska leverantörer eftersom bergmaterial är en bristvara i Danmark. Anbudet rörde sig om en leverans av beräknade 1,2 miljoner (!) ton grovt krossad sten, motsvarande 40 000 lastbilslass. De största stenarna var stora som två knytnävar, berättar Ingvar Börtemark.
– Vi nappade och skickade in ett anbud, men vi hade inte all utrustning som skulle behövas. Fick vi uppdraget behövde mobil krossutrustning hyras in. Det var inte ekonomiskt realistiskt att utöka den egna maskinparken för ett uppdrag som skulle vara slutfört efter ett år. För att spetsa vår offert kom vi överens med Lundafrakt om att vi gemensamt kunde erbjuda snabba och smidiga transporter av det krossade materialet till ett mellanlager i Malmö Hamn dygnet runt. Därifrån lastades materialet över till pråmarna med hjullastare.
Muddermassor blev ö
Sedan blev det tyst en tid.
Ingvar Börtemark anade att det var fler företag som räknade på uppdraget. Men en dag kom samtalet som han väntat på:
– Vi fick uppdraget! Gissa om vi blev glada!
Parallellt med att Öresundsförbindelsen började byggas rätades Flintrännan ut, en farled som är viktig för internationell fartygstrafik. Flintrännans sträckning gick tidigare nordväst om Öresundsbron nära den danska gränsen och böjde sedan av i en sydligare riktning.
”Mitt livs mest spännande projekt”
–Flintrännan fick ny sträckning under Öresundsbron med en segelfri höjd om 57 meter och då skedde också omfattande muddringsarbeten för att säkerställa djupgåendet. Krossmassorna kom väl till användning innanför stenmuren som byggdes upp successivt för blivande Pepparholm. Tack vare positioneringsinstrument kunde pråmarna tömma sin last på rätt plats genom att öppna bottnarna varefter krossmaterialet föll till botten. Utanför muren byggdes det sedan en skyddsvall med kubikmeterstora stenblock som kom från utgrävning av ett bergsrumsprojekt i Bohuslän. Detta blev ett rejält erosionsskydd så att vattnet inte skulle ta med sig ön, rent ut sagt.
Ingvar Börtemark blir tyst en stund och hämtar andan.
– Det var mitt livs intressantaste och mest spännande projekt. Vi var ett härligt gäng med stor erfarenhet, och i viss mån dristighet, som hoppade från trampolinen! Vi hade en mycket erfaren produktionsledning och dessutom rekryterade vi en ny medarbetare med mångårig erfarenhet av utlandsaffärer. Kombinationen av olika slags erfarenheter gjorde att vi fick jobbet. Det är i varje fall min personliga bedömning, fortsätter Ingvar Börtemark.
Men han har inte kört en enda gång över bron.
– Vår familj flyttade från Skåne till Stockholm innan bron invigdes. Det kan ju synas lite märkligt men så var det.
Flytten till Stockholm blev starten för en tioårig bana fram till pensioneringen med arbete för utveckling av standardisering vid SIS, Svenska Institutet för Standarder, som på internationell nivå samarbetar med ISO, Internationella standardiseringsorganisationen och i Europa med CEN, Europeiska standardiseringskommittén.
Han utbildade sig på Chalmers till civilingenjör inom väg- och vatten, tog examen som teknologie doktor och promoverades 1974. Därefter ungefär tio år på dåvarande Cementa som marknadsföringsdirektör under flera år och ledamot i ledningsgruppen. Ungefär lika lång period blev det på Sydsten i Malmö och slutligen standardiseringsarbetet som beskrivits tidigare.
För betongen i tiden
Av någon outgrundlig anledning har han också blivit involverad i ett antal handböcker för området betong, som medlem i redaktionsråd. Häromsistens ombads han gå in som projektledare i revideringen av betonghandbok Material, den tredje upplagan. Det visade sig att arbetet blev mer omfattande än vad det var tänkt från början. Den andra upplagan gavs ut 1994 och därför planerades det för en uppdatering.
– Vi hade ambitionen att klara oss på 1100 sidor, men det blev 1500 sidor fördelade på två band om vardera 500 respektive 1000 sidor. Främsta anledningen var ett omfattande avsnitt om hållbarhet, vilket inte fanns med i tidigare utgåvor.
Det gäller att följa med i utvecklingen och forskningen. Det är något som Ingvar Börtemark är ett levande bevis på.
