Ögonkorallsreven har minskat inom nordöstra Atlanten och hela Europa under senare decennier.
I Sverige beror minskningen på tidigare effekter av trålning som lett till att reven naggats i kanterna och decimerats samt att plymerna av sediment då rörts upp. Tidigare användes också olämpliga metoder med skrap och bottenhugg i forskningssyfte av reven. Effekterna i svenska vatten ledde till att aktuella revområden skyddades från trålning 2001 och 2015. Ytterligare skydd infördes 2022 mot all typ av fiske.
I Koster – Väderöfjordens Natura 2000-område finns sammanlagt sex rev av ögonkorall, men fyra av dem utgörs av döda korallskelett och korallgrus. Med färre korallrev följer också mindre fisk i området. Temperaturen har ökat från 12 grader 2007 till 15 grader på 100 meters djup och ögonkorallen, som trivs bäst i kallare vatten, riskerar utarmning.
Kunde problemet åtgärdas på något sätt?
Någonstans i detta sammanhang väcktes en tanke hos Susanna Strömberg och kollegan Ann Larsson vid Tjärnö marina laboratorium om att försöka skapa artificiella rev för nyetablering av ögonkorall. Resonemanget ledde så småningom till att Anita Tullrot vid Länsstyrelsen i Västra Götaland, kopplades in som projektledare.
Vi sökte ett långlivat material, inte någonting som skulle braka samman efter tio år
Susanna Strömberg, marinbiolog göteborgs universitet
Omfattande arbete
”Ögonkorallbebisar”, larver, föddes upp på laboratoriet för att larverna i sin tur skulle vägleda forskarna om vilket material och ytstruktur som var mest attraktivt. Forskarna hade en 3D-printer till hjälp som skrev ut olika storlek på hålrum och rännor i det blivande revet, som små fickor med lugnare vatten. Prov gjordes med material av majs- och potatisstärkelse, PLA, finmalen kalkmineral och granulerad masugnsslagg.
– Jag grottade ned mig rejält i betong i början av projektet och fann att vulkanaska och vulkansten använts för betongtillverkning på de gamla romarnas tid. Mycket intressanta uppgifter eftersom vi sökte ett långlivat material, inte någonting som skulle braka samman efter tio år. Det visade sig att granulerad masugnsslagg har likartad mineralsammansättning som de vulkaniska materialen, säger Susanna Strömberg, marinbiolog vid Göteborgs universitet, som jobbar heltid i projektet.
Provbitar i olika material om 1 x 1 cm testades i små behållare för att se hur larverna reagerade. Det visade sig att larverna föredrog en mixad betong med metallurgiskt slagg framför ren standardcement.
– När larverna är intresserade av en yta simmar de som små spårhundar som sniffar runt. De drogs till den mixade betongen och satte sig även fast på bitar av metallurgisk slagg. Vilket genombrott! Om ytan varit ointressant hade de bara fortsatt att simma runt i behållaren.
– Ett levande korallrev kan bli flera meter högt och där samlas näring och organismer som i sin tur blir mat till fisken. Ett levande korallrev är rena rama buffén för fisken, fortsätter Susanna Strömberg, entusiastiskt.
Stjärnformad utformning
Två företag har producerat korallreven i klimatförbättrad betong. Dels via formgjutning av Svensk Armering & Betong Byggen, Göteborg, dels via ”utskrivning” med 3D-printer av Concrete Print, Stockholm.
Det gjutna revet kan närmast liknas vid en betongsugga som används för att spärra av en infart. Det är cirka 1 meter högt, 1,5 meter brett, med en stjärnformad utformning och sex armar. De 132 reven vägar 600 kilo styck. Med 3D-printer skrivs 28 rev ut.
– Larverna kan komma långväga ifrån, till exempel från oljeplattformar i Nordsjön. Sedan driver de med strömmarna under minst en månads tid för att fastna på de konstgjorda reven och i nästa steg börja bygga upp ett naturligt korallrev, säger Susanna Strömberg.
Förhoppningsvis kan sedan hundratals andra organismer rymmas i korallmiljön. Sexuell förökning och rekombinering, där delar av en kromosom byter plats med samma delar i ett annat kromosompar, kan göra att larverna får högre mångfald och gör dem mer toleranta mot högre temperaturer. Det blir en biodiversitetsbank grundad på klimatförbättrad betong.
Reven sänks ned före sommaren. En första utvärdering sker i september av SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, som har med korallområdena i en återkommande dokumentation vart tredje år med släpkamera. Gruppen bakom Life Lophelia kommer att göra ännu mer detaljerade studier för att se hur rekryteringen av koraller och andra organismer går. Resultaten och arbetet dokumenteras i en teknisk handbok som andra länder kan ta del av. Uppemot 1000 år krävs för att återskapa ett korallrev på några kilometers storlek i nordiska vatten.
– I forskningsvärlden går det att söka patent även som forskare. Men detta är ett EU LIFE projekt så då bör ju resultaten vara fria för andra att använda. Projektets utmaning ger oss förhoppningsvis ett välförtjänt omnämnande i slutänden, summerar Susanna Strömberg med glimten i ögat.
Spännande utmaning
”Betongreceptet” var en av utmaningarna i sammanhanget. Göteborgs Universitet kontaktade Ingemar Löfgren, Forsknings och Utvecklingschef hos C-lab vid Thomas Concrete Group i Göteborg, ett ackrediterat betonglaboratorium.
– Forskarna hade gjort lite egna betongprover men de undrade om vi kunde få fram en betong med lägre pH-värde för korallarvernas skull. De trivs inte om miljön är för basisk, förklarar Ingemar Löfgren.
Vanlig betong har ett pH-värde på 13,6–13,8. I detta fall lyckades C-lab få fram ett pH-värde runt 11och flera olika sammansättningar testades. Bäst resultat blev en betong med låg andel cement, med tillsats av masugnsslagg och silikastoft.
– I och med detta slog vi två flugor i en smäll. Vi fick fram en klimatförbättrad betong som även hade lägre pH-värde som sjunker ytterligare på några års sikt i vattenmiljö. Det gjutna korallrevet kommer att hålla i 100–150 år och det är en väldigt annorlunda applikation för betong även om man i andra projekt har sett att betongkonstruktioner kan gynna det marina livet, fortsätter han.
Då tänker Ingemar Löfgren bland annat på artificiella torskrev i Hanöbukten, där reven tillverkas av överblivet material från betongindustrin.
”Lite udda projekt”
Svensk Armering & Betong Byggen, Göteborg, tog hem upphandlingen av gjutningen som skulle göras. Produktionschef Daniel Paulsson ledde arbetet.
– Vi åtar oss gärna lite udda och intressanta projekt. De gjutna reven blir ju extra intressant eftersom det är något beständigt, säger Daniel Paulsson.
Personalen var mycket nyfikna på jobbet i sig. Daniel berättar att man fick en 3D bild av revet med vissa dimensioner och höjder, en del hål skulle vinklas så att kräldjur kan ta sig in. Tester gjordes under tre veckor och till slut hade man en färdig matris. Då vägde varje rev 620 kilo. Sedan fick man göra ytterligare några hål i revet för att få ned vikten till 600 kilo som var maxvikt vid kommande båttransport. Sammanlagt användes elva gjutformar.
– Jobbet har gett oss en fin erfarenhet och ett bra referensprojekt i portfolion, summerar Daniel Paulsson.
