För Ida Karlsson har intresset för miljö och natur funnits ända sedan barnsben. Hon minns hur hon som liten intresserat följde kampanjer som ”Håll Sverige rent” och gick runt och plockade upp skräp som andra hade slängt ute i naturen. I dag är hennes miljöfokus ännu bredare och intresset för miljön och klimatet har blivit ett yrkesval. Sedan 2018 är Ida Karlsson forskare på Chalmers inom Mistra Carbon Exit, ett forskningsprogram som utvecklar strategier för att minska växthusgasutsläppen och nå Sveriges mål om nollutsläpp till 2045.
– Vårt fokus ligger på byggnader, transporter och transportinfrastruktur – de tre försörjningskedjor som tillsammans står för minst 75 procent av de totala svenska koldioxidutsläppen, säger Ida Karlsson.
Samverkan är vägen framåt
Ledordet i arbetet är samverkan – mellan akademin, myndigheter och näringslivet. Ida Karlsson brinner för att omsätta sin forskning i praktiken och engagerar sig därför i en mängd olika styrelser, nätverk och råd för att sprida sin kunskap vidare.
– Målet är att bidra med kunskap och konkreta förslag till företag och beslutsfattare. Därför samarbetar vi forskare med myndigheter och företag från olika branscher för att tillsammans ta fram de bästa och mest effektiva strategierna så att vi ska kunna nå klimatmålen.
Under sina fem år som doktorand i programmet har Ida framför allt fokuserat på bygg- och anläggningsbranschen och haft särskilt fokus på betong där hon har gjort ett antal fallstudier.
– Det finns flera projekt som har lyckats dra ner sina koldioxidutsläpp med relativt små medel. ByggVesta, Consolis Strängbetong och AF-gruppens gemensamma projekt Hestur i Kista är ett av dem, där betongen var en särskilt viktig faktor.
Rätt betong på rätt plats
Resurseffektiv design och minskade materialmängder tack vare slimmade element är några av framgångsnycklarna i Hestur, berättar Ida Karlsson. Men även att de använde rätt betongkvalitet på rätt plats och klimatreducerad betong med alternativa bindemedel. I Hestur gjöts dessutom vissa element liggandes på bord vilket krävde mindre mängd bindemedel.
– Totalt sparade projektet fem procent på materialkostnaderna samtidigt som de halverade sin klimatpåverkan i stommen jämfört med konventionella projekt och med en tredjedel på bygget som helhet. Räknar man på klimatpåverkan per boende så halverades även den.
Åtgärderna är egentligen ganska enkla och något som de flesta kan klara av utan vare sig större problem eller kostnader, påpekar Ida Karlsson.
– Att sänka sin klimatpåverkan med 10–20 procent är verkligen en ”no brainer” som alla kan göra i dag bara genom att välja produkter som återvunnet stål och beställa klimatreducerad betong steg 1 eller 2 enligt Svensk Betongs vägledning. Den typen av betong är vanlig på marknaden och kräver oftast ingen anpassning i planering eller produktion. Genom att justera hållfasthets- och exponeringsklass för varje element i en byggnad och undvika höga uttorkningskrav kan man nå ännu längre utan något större merarbete.
En konservativ bransch
Men visst finns det utmaningar, påpekar hon.
– Byggbranschen är konservativ och det florerar många myter om att klimatoptimerad betong är både sämre och dyrare. Det stämmer inte. I själva verket sparar byggherren ofta pengar genom att optimera betongen och använda mindre material.
Helsinborgshem och NCCs gemensamma projekt Pålsjö äng och Kungsörnen är två andra projekt som Ida har studerat. Där lyckades man halvera sin klimatpåverkan utan ökade totalkostnader genom att vrida och vända på hur betongen användes.
– I de här två projekten användes främst platsgjuten betong, men man jobbade på samma sätt som i Kista med optimerade betongrecept och alternativa bindemedel, berättar Ida som just nu arbetar med en detaljerad analys av kopplingen mellan åtgärder och kostnader i dessa projekt tillsammans med NCC.
Dags att sprida kunskapen
Nu är det dags att tillgängliggöra all den forskning som kommit fram inom ramen för Mistra Carbon Exit och paketera den så att den blir lättillgänglig för alla intressenter. Därför arbetar Ida Karlsson och hennes kollegor bland annat med att utarbeta kravnivåer för upphandling åt aktörer i bygg- och anläggningsbranschen och att integrera kunskaperna i vedertagna verktyg.
– Utöver att sprida kunskap och stötta i kravställning måste vi även få till nya samverkans- och kontraktsformer där man delar på risker och incitament mellan alla som är inblandande i projekten. För vi är ju i början av någonting och vi gör detta tillsammans, då måste vi dela på både risker och belöning om alla ska vara intresserade av att delta, säger hon och tillägger att det finns ytterligare en pusselbit för att lyckas nå målet.
– Tydlig uppföljning! Om vi inte följer upp, analyserar och räknar på det vi har gjort så vet vi ju inte om det har varit lyckat eller inte. Här kan hela branschen bli mycket bättre.
Har framtidstro
Men trots en del motsträvighet från vissa delar av byggbranschen ser Ida Karlsson ändå ljust på framtiden.
– Visst har även jag mina dagar när det känns som att kan vara svårt att nå klimatmålet till 2045 men de flesta dagar är jag positiv. Jag ser så oerhört mycket driv från aktörer på marknaden och det börjar verkligen hända saker. Det är inte längre bara snack, det är verkstad. Nu går vi från lyckade pilotprojekt till uppskalning och standardisering.
Ida Karlsson berättar stolt att Trafikverket, flera kommunala bolag och privata aktörer har börjat använda hennes forskningsresultat och scenarier i sina kravställningsdokument och att hon är rådgivare åt flera företag.
– Jag har fått ett stort privilegium att få möjlighet att gräva så här djupt i dessa frågor och analysera dem. När det jag har kommit fram till används i praktiken och gör nytta – då blir jag jättenöjd.
Skrivet av Karin Cedronius
